Kirsti gård i Esbo

Karaktärshuset på Kirsti. Esbo stadsmuseums samlingar.

Det här är historien om Kirsti gård, eller hemman om man så vill - så kallades det oftast i förr - som låg på det som idag kallas Kirstiåsen i Södrik, alldeles invid Esbo centrum.

Kirstis siste husbonde var min farfar Karl Erik Segersven, och här växte min far och hans bror upp. Gården var ett av stamhemmanen i Södrik by där Esbo centrum sedermera uppstod och växte till sig för att uppsluka den gamla jordbruksbygden. Södrik, känt sedan 1433, bestod av hemmanen Doms, Grå, Jofs, Kirsti (Kirstins) och Suna. Södrik, ursprungligen Södervik eller Söderrike, blev namnet på byn som uppstod mellan den havsvik (som sedan blev Kyrkträsket) och kyrkan.

Det är kanske att ta i att kalla Kirsti för den Segersvenska släktgården då släkten kom hit så sent som 1897, men gården hann ändå se flere generationer av mina förfäder. Förvisso gör nostalgin över en försvunnen gård också att den framstår i ett visst förklarat skimmer.

Ladugårdsbacken på Kirsti någon gång mot slutet av 1960-talet. Farfar tycks dagen till
 ära ha iklätt sig brandkårsuniform, aktiv inom Esbo FBK som han var.
 (Keski-Espoon sanomat 4-2019) 

För se försvunnen är Kirsti gård, som förresten torde fått sitt namn av någon bebyggare vid namn Christiern. I sin storhets dagar omfattade gården 80 hektar varav hälften odlat och här fanns 6 hästar och 18 nötkreatur. Efter en del överlåtelser av mark till frontmän på 1940-talet kom de resterande 68 hektaren att säljas till dåvarande Esbo köping år 1965.

Esbo var till stora delar en landsbygd med gårdar och småbruk ända fram till andra hälften av 1960-talet. Men när Esbofullmäktige 16.6.1965 tog beslutet om att låta bygga köpingens administrativa centrum i Morby sattes en händelsekedja igång som ledde till att köpingen började köpa upp gårdar och lägenheter allt efter som general- och detaljplaner gjordes upp. Det kan konstateras att Esbo hade gått från 22 000 invånare år 1950 till 100 000 år 1970 (och i dagens läge är de ca 300 000). Den stora inflyttningen från landsbygden på 1960-talet riktade sig mot huvudstadsregionen och omkringliggande kommuner. Med tiden kom staden, för stad blev Esbo år 1972, att ha köpt upp nästan alla stamhemman i Södrik och det enda som finns kvar mera är karaktärshuset på Doms och Suna ladugårdsbyggnad.

Lantlig idyll på Kirstibacken ännu år 1967. Esbo stadsmuseums samlingar.

Av Kirsti gård finns ingenting kvar, ja förutom gårdseken då som fortfarande står kvar mellan höghusen. Byggnaderna revs i början av 1970-talet, och knappt hade bråtet forslats bort före lyftkranarna och betongelementen drog in.

Och som det sedan blev, Kirstibacken år 1980. Bildvinkeln är i stora drag den samma, tro det eller ej. Den fridfullt betande kon i förra bilden stod ungefär där det mittersta tvärstående höghuset sticker ut. Esbo stadsmuseums samlingar.

Farfar Karl Erik hade fått odla sitt Kirsti ännu några år efter försäljningen, men år 1970 var det slut med det, och han och farmor Göta etablerade sig i ett egnahemshus i närheten för att njuta av ett stilla pensionärsliv. Med pengarna från gårdens försäljning hade farfar kunnat stöda sina söner, min far och hans bror, att skaffa sig egna gårdar på annan ort för att fortsätta lantbrukandet som tydligen legat i blodet på båda. Av en ren händelse råkade jag födas år 1970, och fast Kirsti byggnader ännu fanns till en tid därefter, så har jag inga personliga minnen av dem. Däremot minns jag mycket väl byggarbetsplatserna, lastbilarna och lyftkranarna som kom sedan. Sådant var spännande för en liten knodd från landet.

Min far har blivit gammal och han har flytt in i det åldrande sinnets dunkla dimmor på servicehemmet där han numera bor. Jag har tagit upp den fallna manteln och driver det Segersvenska arvet vidare, i den form det finns kvar längre bort i västra Nyland. Jag finner mig reda upp bland gamla papper, fotografier och ärvda föremål, och mångahanda minnen av de som redan gått vidare dyker upp i sinnet. Nu är det på mina axlar det vilar, ansvaret och traditionerna. Så har tidens hjul strax fullbordat ett varv igen i sin eviga ström.

Farfar Karl Erik gick bort 1987 och farmor Göta 1999. Också huset de bodde i på gamla dagar vid Sockkärrsgränd är sålt sedan länge. Men det finns fortfarande en gård i västra Nyland, som till karaktär och läge i landskapet inte så lite påminner om Kirsti, där det fortfarande uppbevaras föremål och inredning från det försvunna hemmanet. Där slumrar farfars gamla Massey Ferguson 65 i ladan och någon dag ännu kommer motorn att få service och cylindrarna gå runt igen, vänta bara.

Inte har Esbo stad glömt heller. Segersvensgatan går från det
 nuvarande centrumområdet upp mot Kirstibacken.