Farfar minns det gamla Esbo

Farfar Karl Erik Segersven kom på äldre dar att fungera som kännare av det gamla Esbo.
Här pekar han ut var han minns att Esbo hälsobrunn låg då han var barn. Idag finns det
 ett minnesmärke på platsen. Från Esbo stads infoblad Espoo-Esbo nr 1. 1984.

Innan vi går vidare med Kirsti gård kan det vara skäl att kasta en blick på grannskapet; granngårdarna och det dåvarande Esbo centrum, allt såsom farfar Karl Erik Segersven kom ihåg det när han skrev ihop sina hågkomster på det sena 1970-talet; dessa hågkomster som han sedermera lät deponera på Esbo stadsmuseum år 1985.

Dahl

"Dahl ägdes på 1920-talet av en icke Esbobo Jooseppi Lepomäki, som var ägare till en läderindustri i norra Finland. Dahl var arrenderad av Jooseppis broder Kalle Lepomäki som var jordbrukare till yrket. 2-3 hästar och 8-10 kor samt 4-5 ungdjur, höns och svin för eget behov. 2 karlar samt 1 deja + gårdens eget folk var arbetsstyrkan under Lepomäkis tid på Dahl. Det var i medlet på 1920-talet som Kalle Lepomäki köpte eget jordbruk i Nurmijärvi och flyttade dit. Sedan kom det en herr Malmström från Helsingfors som arrenderade Dahl men var ej bosatt på gården utan hade en karl som kallades förvaltare. Arealen var ca. 20-25 ha odlat, men skogen var till stor del parcellerad och ett större område av skogen var tidigare såld. Det var i början av 1930-talet som Lepomäki sålde den odlade jorden och några ha skog åt slaktar Emil Ekroos som bedrev gården kreaturslös. Affärsman Emil Ekroos sålde Dahl 22.4.1938 åt Elis Lindholm som var ägare och direktör för Lindholms Såg. Då började en blomstringstid på Dahl, för Elis Lindholm var mycket intresserad av jordbruk och kreatur. Han köpte A.Y. kor 10-12 stycken och 4 hästar samt höns och svin. Odlade jorden täckdikades inom 3 år och alla hus renoverades och en del byggdes nytt ex. tröskhus och bastu. Hästarna användes på sågen i synnerhet vintertid. Traktorn kom till Dahl liten tid efter hästar och kor och var första traktorn i Södrik by. År 1973 den 13.6 sålde Lindholms Såg Dahl åt Esbo stad i sin helhet."

Dahl huvudbyggnad. Bildkälla Keski-Espoon Sanomat.

Vi kan ju tillägga att Dahl hemman usprungligen hette Grå, och att det låg på Södrik bykulle mitt emot kyrkan, men flyttades till Kyrkträskets strand senast under tidigt 1800-tal till följd av storskiftet och namnet kom att ändras. Huset fanns kvar men brann år 1984 och revs sedermera. Idag finns här ett dagis och det enda som minner om det gamla Dahl hemman lär vara en gammal och fridlyst skogslind.

Södrik Doms hemman

"Doms ägdes i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet av en Gustav Segersven som var bror till ägaren av Kirsti från 1898 Johan Fredrik Segersven. Gustav Segersven var min farfars bror. När Gustav Segersven sålde Doms så blev gården en såkallad handelsvara, det var inte riktiga bönder eller jordbrukare som köpte jorden. Till följd att det inte var samma sorts folk så blev inte kontakterna så bra som förut med grannarna. Det lär ha börjat styckas och såldes både större och mindre parceller. Domsby villasamhälle består till stora delar av Doms, Dahl och Jofs jordar. Kan ej med säkerhet minnas några namn på ägarna av Doms efter Gustav Segersven , Knape och Lärsche, för det var ju före min tid, för jag föddes 1910, så jag berättar bara vad mina föräldrar har berättat i tiden."

Doms karaktärsbyggnad 1982. Bild: Esbo stadsmuseum/Erkki Härö.

Doms är det enda av de fem stamhemmanen i Södrik vars karaktärsbyggnad faktiskt står kvar på den gamla bykullen och gården har funnits på samma plats sedan 1500-talet. Exteriören i jugend med mansardtak är från början av 1900-talet, före det var huset enklare och uppenbarligen i en våning. Även här verkar ett dagis numera. Det här med en Gustav Segersven på Doms är en intressant sidoepisod som jag tyvärr inte känner närmare till, Gustav flimrar bara förbi ibland i dokumenten, och vad som blev av hans släktgren har tills vidare undgått mig.

Suna

"Suna har varit i Weckströmska familjens ägo sedan 1668, men från 1913 blev Teudor Weckström husbonde på Suna till 1953 då hans dotter övertog gården och sålde den 1965 till Esbo köping. Arealen på 1920-talet var ca. 170-180 ha. I medlet av 1920-talet styckades ca. 4 ha , ett gammalt torp från Suna och i slutet på 1940-talet några mindre parceller och ett område på 30 ha som enligt snabbkolonisationslagen tog som ersättningsjord. Arbetsstyrkan var 3 statkarlar, 1 stallkarl, 1 matdräng, 1 deja och en ladugårdshjälp. Hästarnas antal var 5-6 arbetshästar, 2-3 unghästar, 18-20 kor och 7-8 ungdjur, höns och svin för eget behov. Traktor köptes på 1950-talet med tillhörande redskap, vilket minskade hästar och arbetare. Korna såldes 1961 och jorden arrenderades ut och bedrevs kreaturslös av arrendatorn i 5 år. Arrendator var agrolog Nils-Erik Segersven."

Suna gård 1955. Till höger tycks Doms också skymta.
Bild: Esbo stadsmuseum/Kaj Lindholm.

Vid stranden av Esbo å står forfarande kvar en gammal rökbastu som tillhört Suna. Det är möjligt att den är en av de äldsta bevarade i sitt slag, på gaveln återfinns årtalet 1839. Numera verkar här bastusällskapet Kuninkaantien Saunaseura. Likaså står enligt uppgift den vitrappade ladugården fortfarande kvar, där har verkat stadens trafikmärkesmåleri och också en konstnärsateljé. Nils-Erik Segersven var Karl-Eriks son, min farbror. Han odlade som arrendator dessa år innan han flyttade till egen gård i Kimito.

Jofs

 "Jofs var i Björklövska släktens ägo från 1920-talets början. Fru Björklöv hade tidigare varit gift med Anders Adlercreutz, men fick ej behålla det Adlercreutzska namnet efter hans död, utan tog namnet Anders som tillnamn. Fru Elna Anders och hennes bror Ruben Helenius köpte Jofs i bolag men efter det att fru Elna Anders gifte om sig med Alfons Björklöv utlöstes brodern Ruben Helenius. Makarna Björklöv skötte gården tillsammans ända till makens död 1937, då var arealen ca. 17-18 ha odlat, men bara några ha skog. Skogen hade tidigare sålts till en affärsman som började parcellera och tog stor vinst. Det fanns 2 hästar, 6-7 kor och 2-3 ungdjur, 30-40 höns och 1-2 svin. Elna Björklöv fortsatte att odla och sköta gården som förut, men började sälja parceller och minska på korna och lämnade bara en häst till sist. Elna Björklöv dog 1969, då ärvde brodern Ruben Helenius det som fanns kvar av Jofs, men han var ju bosatt i Sverige så han var bara en liten tid på sommaren här. 1979 såldes det som var kvar av Jofs till Esbo stad, ca. 1/2 ha med byggnaderna. Främmande arbetskraft var vanligtvis 1 karl och 1 tjänsteflicka."

Jofs karaktärsbyggnad. Bild: Esbo stadsmuseum.

Jofs låg söder om banan, ungefär havvvägs mellan Esbo centrums och Domsby stationer, och ska inte förväxlas med en annan Jofs gård i Fantsby (i trakten av Köklax). I likhet med Kirsti så bebyggdes gårdens marker med höghus från 1970-talet framåt, men huset försvann inte genast. Kvar finns det inte, så uppenbarligen revs de sista gårdsbyggnaderna vid byggandet av Kyrkträskets bro, det torde ha varit åren omkring 1990. Jofs kommer från mansnamnet Jakob, som förr tlltalades Jop eller Joos. På finska var det förr Joussi, men numera används formen Jouppi i det lokala namnskicket.

För att underlätta orienteringen tar vi till sist en karta över Esbo centrum år 1939, där man kan återfinna
alla de fem stamhemmanen i Södrik; Kirsti, Doms, Suna, Dahl (Dal) och Jofs. Från "vanhatkartat.fi".

Så långt farfar Karl Erik om bygden och granngårdarna till Kirsti. De hade alla, någon gång från slutet av medeltiden, de samt hemmanet Backas som försvunnit redan på 1700-talet och Lagstad tillhörigt kyrkan, som blev skola, ämbetshus och sedermera hemvist för Esbo Hembygdsförening, klungats på kullen kring kyrkan. I och med storskiftet från 1769 och framåt, kom Kirsti, Dahl och Jofs att flyttas längre ut, och kvar blev Doms och Suna.

Typiskt för den gamle husbonden och odalmannen är inställningen till herrrar från Helsingfors som kommer med förvaltare för att bedriva jordbruk samt mot jordägare som "inte var riktiga bönder". Det är någonting av en svunnen värld över det hela, och - ja, det är det ju sannerligen i fallet Esbo.

Bomärken för Södrik hemmanen. Från "Gamla Lagstad i ord och bild", Esbo hembygdsförening 2005.

En del av farfars hågkomster har också publicerats i skriften "Esbo Centrum Södrik by 1920-80" av Artur Nylund (1983).

Esbo Hembygdsförening har en alldeles utmärkt essä om Södrik bys historia av Mårten Weurlander.

För den som är intresserad av det gamla Esbo är den lokalhistoriska sajten Kadonnut Espoo en verklig oas av bilder och kunskap.

Anders Segersven